martina

jag jobbar idag med en röhårig götteborrrrgarre, hon är jättesnäll, så snäll att hon är go.

och helt plötsligt out of nowhere, börjar hon prata klockren franska (visserligen i telefon och inte med sig själv, vi dealar inte med ett psycko här inte, oh nej oh nej)
och så harmonisk hon låter när hon nästan sjunger ut orden, jag har ingen aning om vad hon säger men det spelar ingen roll, hon får gärna lyfta upp mig i sina armar och bära mig till en valmo-äng där vi sen kan fatta tag i varandras händer och dansa runt i en ring i långa klänningar med blomstermönster på och sommarkransar på huvudet som har åkt ner lite på ena sidan. sen när vi blir trötta kan hon skjutsa mig på sin morfars-morfars gamla cykel, hem till den franska lantstugan där vi kan sitta och sippa vin i solnedgången och berätta för varandra på franska hur mycket vi tycker om och uppskattar varandra...

vackra vackra götteborrrska flicka som jag känt i ca 14 minuter!

(rent spontant kom jag på: hoppas hon inte hittar min blogg)