martina

igår fick jag ett samtal av min syster, för att hoppa alla detaljer kan jag bara säga att det var ett sånt där samtal som tvingar en att hålla telefonen tre meter från örat, ett sånt samtal som får ett samlag med en psoriasissmittad 78-åring att verka som en fin idé, lindrigare i jämförelse ni vet. det handlade however om att jag borde köpa hem tvättmedel och toapapper asap.
eftersom att jag är en äkta konflikträdd svenne så gick jag och köpte det såklart.
efter inköpen som förövrigt fick sara 16 år i kassa 3 att börja garva och andas nånting om "en helkväll ser jag", så bar jag mig av hem till min vän linnea på middag, när jag då sen ska hem glömmer jag givetvis min kasse med tvättmedel och toapapper... imorse fick jag ett sms där hon försäkrade mig om att jag skulle få tillbaka kassen, oh yes sirie, jag ska tamejfan få tillbaka den!

smset från linnea:

"hej du, du glömde ju din kasse här igår, och jag satt och tänkte på när du skulle få den av mig så kom jag på att nästa gång vi ses är ju på stan och då kommer du tvingas gå på stan med jättemycket toapapper så folk kommer tro att du ska hem och bajsa vilket jag tyckte va hilarious så jag bestämde mig för att du får det när vi går på stan! :)"

mitt svar:

"kan du inte, när vi är tio meter ifrån varandra, skrika: här martina här är ditt toapapper! nu kan du pusta ut!...?"

linneas svar på mitt svar:

"nej jag tänkte mig mer: här martina här är ditt toapapper, nu slipper du använda löv som förra gången, kommer du ihåg?"


yes då har vi ännu en som ska strykas från listan över folk jag kan tänka mig donera organ till... splendid!