f**tmannen
fittmannen gick just förbi och till min stora förfäran satt på hans fötter ett par foppatofflor, där har vi ju svaret till varför han är så arg jämt, det måste ju helt enkelt vara för att bara åsynen av tofflorna gör honom förbannad. och vem är jag att klandra honom?! jag skulle också bli rasande om jag helt plötsligt upptäckte att någon tvingat på mig sånna förfärliga skodon!
jag förstår dig nu kära fittman, och du har hela mitt stöd i ryggen, det är okej att avreagera sig på kopiatorn när man måste gå runt och se så förskräcklig ut hela dagarna. no hard feelings!
men GUD stackars fittmannen! asså shit, förlåt jag tar tillbaka om jag sagt något dumt om honom. nu känner jag mig dum faktikst, men hälsa fittmannen att ja lider med honom. god bless the fittman så att säga. Da cuntman
men eller hur, nu fick man ju en och annan skuldkänsla... jag ska hälsa honom att du förstår! jag behöver inte säga mer, det räcker med att jag går fram till honom, lägger en hand på hans axel och säger, "vi förstår"
så sant watson. "vi förstår käre cuntman. livet är aldrig lätt i foppatofflor". han kommer bli lättad. kanske fälla en tår, ta av sig tofflorna och säga "det känns som en sten har fallit från mina axlar, eller som om jag tagit av mig minafoppatofflor if you will?"