martina

oh dear god! det var som mest tre grader ute, och ladies and gents, it's only getting worse!
det är med dem här sista plusgraderna som mitt hopp om "för-höst" och "för-vinter" och alla andra "för" jag kan komma på för att kväva min vinter ångest, sakta men säkert fryser ihjäl.
jag är ledsen att behöva säga det men känslan av hur det var att vara så varm att man näst intill på allvar funderade på om man skulle kunna skala av ett lager hud i hopp om att det skulle bli lite svalare kommer också att begravas under iskall elak snö.
för att sen när man som bäst gett upp hoppet om att sommaren kommer att återvända, åter kommer att komma upp i tö. det är busigt, bloody vinter, men ack så mycket makt en enda snöflinga kan ha.

mitt horoskåp skvallrade om att jag har haft mitt roliga och att jag nu kommer att finna allt jobbigt ett tag. jag är en sån som "inte tror på horoskåp" men ändå kan finna mig själv långt borta funderandes på vad som egentligen menades med vad som sades. tänk om det är sant? men jag känner ju att allt är roligt. jag kan inte påstå att jag befinner mig i något slags utomordentligt högt lyckorus förtillfället, men jag är liksom vardagslycklig. jag är nöjd med mitt liv och allt känns roligt som det alltid gör i mitt liv. jag blir lätt glad och därför är jag tillfreds med "allt". jag tänker inte spotta tre gånger på någon väg och jag tänker inte salta på varken höger eller vänster axel eller någon annan kroppsdel för den delen, bara för att motverka eventuella missnöjda stunder i framtiden. jag säger som nelson "man måste kunna ha tråkigt för att uppskatta när det blir kul igen"...eller var det alfons farmor som sa det?...