martina

ärligt talat?
ja, ärligt talat så är allt så abstrakt nu.
jag vill tillbaka till dagarna då allt som fanns var det som fanns,
och det man inte kunde nå existerade inte.

whatever happened to those gingerbread cookies?

uttryck som "inte riktigt min dag" eller "det blir aldrig som man har tänkt sig" har aldrig kännts mer rätt än idag. jag har...
1. förolämpat otaliga människor på tunnelbanan (, på tunnelbanan, på tunnelbanan) innan jag insåg att när man sitter i ändan av tåget så ekar allt man säger rätt bra tillbaka i gången
2. jag har förlorat min bästa vän till en frisör vid namn pamela (?!?) som tydligen kunde "aaaallt om spolar" säkra källor läcker om att det är fika på fredag som gäller för det båda nyfunna vännerna...
3. on top of that så har jag vält allt man kan tänka sig idag, glas, flaskor, främlingar, you name it.
sist men absolut inte minst, så var det en bulleridong hög stapel med annas pepparkakor som åkte i golvet. det var en klassisk scen som hämtad ur en film fylld med stressade morsor och luspanka singlar. "mitt liv i revy"-filmen spelades upp i bakhuvudet medan jag med en stor portion söndags-ångest stod och såg stapeln falla i slow motion mot golvet. alla log jag dog jag log. det fanns inget slut på mitt skratt. det var något jag inte trodde hände i verkligheten, liksom ett så himla botten-är-nådd-moment så det bara ekar hollywood stunt scen om det. men mina damer och herrar, jag kan nu garantera att det faktiskt är en möjlighet för oss dödliga också. ännu en punkt att bocka av i "min stora lista över saker jag aldrig trodde skulle hända mig".
i´ve got more where that came from...

med kommentaren "vänta lite, jag ska bara gå och kolla om jag har nåt mer du kan göra sönder, när du ändå är on a roll liksom..." så går jag och lägger mig med hopp om en bättre morgondag.
cheers.

...chris i coldplay!


-du tänker då på allt
-ja men du är ju mitt allt

okej, en sån kommentar lämnar mig utan ord... 

(in your face pamela!)

AAAAHHHH! jag är så trött på all jävla modehysteri så jag vill skrika! nu förtiden har alla varsin modeblogg och träsket av bloggar skrivna av riktiga modeamatörer blir bara större och djupare. dear god, give me a break! ärligt talat mode är jätte kul, verkligen och det kan absolut klassas som ett intresse och jag är själv en petite "modeslav" (som min kära törley skulle uttrycka det) ibland, men nånstans måste verkligenheten ta vid också.
en del är som uppslukade av vad andra tycker att man ska ha för sula på sina stövlar medans andra har sorgfester för att den nagellackstypen som "alla som vill vara något borde ha" är slut över hela stan. det är så roligt att det här är något som har dragit igång för inte alls längesen, helt plötsligt blev det bara hur viktigt som helst för ALLA att sitta och spana på kola grillar som vill skapa en trend genom att knyta ett rött band runt ena lillfingret. folk som inte ens bryr sig egentligen gör det för att ALLA gör det nuförtiden, och det är ju "sååååå fäshönöbul!"
visst är det roligt att folk finner tillfredsställelse i något som inte skadar någon/något...en kille sa till mig något väldigt ärligt: "det är gulligt att ni tjejer försöker så mycket, med alla nya kläder ni köper, men när dem flesta killar tittar på tjejers kläder ser dem bara vad dem vill ta av..." hur irriterad man än blir på den kommentaren så ligger det nog något i det.
själv vill jag helst av allt flytta till den där ön vi pratade om, den där alla gick runt i bara underkläder/bikinis först då är det kolgrill för min del!

varning! detta borde inte läsas av personer som har lätt för att bli deprimerade. heller inte av personer som är allergiska mot mjältbrand!

åh jag är så sänkt! jag vill helst inte ens gå upp ur sängen längre, det finns ingen anledning att duscha klä på sig snygga kläder, spruta hela kroppen full med ny dyr parfym. det finns ingen mening...

jag vet att jag sa att det var okej, men jag hade ju 15 promille i blodet då, god damn it! det är "okej" men det betyder inte att jag inte är helt förvirrad för det. (trust me i'm okej)

verkligen, jag önskar er all lycka!...









...(om jag inte ska vara ärlig, dårå)

om jag inte ska vara ärlig: "ååh, va roligt för dig, verkligen! nej det gör inget att hon är min kompis, sluuuta nu! jag tycker det är kul för er båda!"

om jag ska vara ärlig: så vill man inte att ens ex ska hitta nån ny, och absolut inte innan en själv! det må låta hur bittert som helst, men det är sant, och jag vill inte ljuga.
för jag ljuger ju aldrig...
...förutom när jag inte talar sanning såklart.

och om du läser det här, så var det inte jag som skrev det!

vilken jävla kväll! allt hände på ingen tid alls. jag har aldrig druckit så många öl som den kvällen. men det var helt enkelt en nödvändighet för att tackla hela situationen... helt sjukt, men väldigt roligt!

(okänd människa hälsar normalt)
"hej"
(det borde hon inte ha gjort, poor thing)
M - "hej! smiffy."
L - "hej! törley"
M & L - "välkommen ska du vara på vår touch and smell-kväll! eller du kanske är lite mer av en lick and pick, kind of person?"

Vad skönt att veta, min vän? När du tappar förståndet. Du inser snart igen, att det inte är första gången...

okej, då var man en giant afroperuk rikare. sweet.
det är ett faktum även för den blinde att nu står vintern på tröskeln och knackar på. jag vill verkligen inte öppna och släppa in den, det är bara det. jag vill kämpa emot och låsa alla lås som finns och välta typ en stor fet bokhylla framför dörren, så att vintern inte har en chans att ta sig igenom! jag vill inte acceptera att sommaren är en lång kall mörk vinter härifrån. fast jag kan väl bjuda på en julafton och kanske ett nyår, om det blir riktigt roligt...

det är den andra november och hela min värld är snötäckt. alldeles nyss var det blommor upp till hakan, vad hände med det?

jag säger som min vän petter, vinden har vänt. det har den sannerligen. det är med hakan i marken, bildandes en kopia av vår hemgjorda fågelholk, som jag hör brorsan fråga om han får skala potatisen!!! det är lite brist på respekt här nu tycker jag, att allt ska hända med en gång, fort som fan. får man inget andrum eller? respect people, R...E...S...T...E...C...P...A!
eller...vänta...ja, det var falskalarm! han tröttnade efter en halv potatis och gick vidare till sin bästa vän, tv:n. det är lugnt! allt är som vanligt, nu känns det tryggt! 

jag har kommit på att mina bus dagar är över...jag får numera göra det jag smög runt med förut. för jag är vuxen och 20 dagar gammal. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...